fredriksson

Jag finns inte här.

2010-06-03T09:15:00.001-07:00

Jag skriver endast här nu: http://www.shawenski.blogspot.com

Zahiren av Paulo Coelho

2010-05-09T13:40:00.001-07:00

Boken Zahiren av Paulo Coelho är den andra boken jag har läst under kursens gång.

Zahiren handlar om besatthet.
Huvudkaraktären i boken är en man med författardrömmar och ett ganska stressigt liv. Han verkar ha sina fötter högt över jorden och han verkar ta sitt liv för givet. Men när han tillslut träffar Esther, som är kvinnan i hans liv, förändras hans liv radikalt till en början. Han upptäcker nya vägar i livet och han upptäcker mycket nytt om sig själv. Men dag händer det någonting och det får mannen att bli besatt. Besatt av att veta vad som egentligen hände och varför det hände just honom.

Zahiren är inte den bästa boken jag har läst av Paulo Coelho. Även fast han blandar glatt med ont, verkar det som att lidandet i livet tar upp alldeles för mycket plats i romanen. Även fast det pratas om kärlekens kraft, är det väldigt många cyniska tankar som tar plats bland texten.
Huvudkaraktären är en förvirrad man verkar det som. En förvirrad man som tar sitt liv för givet – han verkar inte se vad han har framför sig, även fast det är självklart och väldigt tydligt. Jag blir arg på honom ibland, för att han uppträder alldeles för själviskt och ibland verkar det som att huvudkaraktären är alldeles för naiv och obrydd.

Dialogerna i denna bok är dock underbara. Varje sida fylls med underbara dialoger. Även fast det inte är många detaljerade beskrivningar om platser i denna bok får man en klar och tydlig bild över hur allting ser ut. Vilket bevisar för mig att man inte behöver beskriva detaljerat för att boken ska bli bra och för att läsaren ska kunna skapa sig en egen bild av både personer och omgivning. Paulo Coelho är väldigt duktig med att bädda in beskrivning i sina dialoger – man märker det nästan inte.

Boken kan vara ganska förvirrande ibland. Man måste tänka till väldigt noga ibland, för att förstå innebörden i dialogerna eller i meningen. Jag tror att det krävs mycket koncentration för att förstå denna bok till fullo. Jag påstår inte att man behöver vara intelligent för att läsa den här boken, men det krävs att man kan läsa mellan raderna ganska bra. Vilket jag tycker är väldigt roligt att göra. Att hitta dolda budskap i en text är väldigt underhållande och roligt, även fast man kanske inte alltid har rätt själv. Jag tror det är det som är meningen med Zahiren. Man ska skapa sig en egen uppfattning om författarens och Esthers förhållande. En egen uppfattning om vad dem egentligen menar när de pratar om diverse olika saker, allt från kärlek till problem i livet.

NOBELPRISET

2010-05-09T13:25:00.001-07:00

Jag tycker att Nobelpriset är överskattat, speciellt när det kommer till Fredspriset. Förra året vann USA:s president Barack Obama fredspriset, även fast han är en ny president och inte har hunnit förändra någonting. 2007 blev miljöaktivisten Al Gore tilldelad Nobels fredpris.
Jag känner att det snabbt kan bli orättvist. Ska verkligen en man som ännu inte har gjort någonting bli tilldelad det största fredpriset som finns? Ska en man som kämpar för miljön bli tilldelad ett pris som handlar om fred, när han egentligen kämpar för en bättre miljö och natur? Ska vi inte fokusera oss på de människor som verkligen är ute i världen och kämpar för fred – för ett bättre samhälle?

Jag vill inte påstå att Barack Obama och Al Gore är dåliga människor som vann detta pris. Båda är människor med sunda värderingar och båda kämpar för någonting mycket viktigt, men det är ingenting som förtjänar ett fredpris. Ett fredpris ska delas ut till dem som jobbar med fred och ingenting annat. Jag hade gärna sett att Al Gore vann ett annat pris, för det förtjänar han. Han förtjänar att bli hyllad pågrund av det arbete han utför. Jag hade gärna sett att Barack Obama vann ett fredpris efter han hade lyckats göra en förändring. För man kan inte vinna ett fredpris om det ända man har gjort är att ge ut löften till mänskligheten.
Om man bortser från just de händelserna tycker jag att Nobelpriset är bra. Jag tycker det är bra att vi uppmärksammar människorna som gör nytta för mänskligheten, istället för att endast fokusera på annat trams som skrivs i media. Jag tror att många inte hade brytt sig om vad som hände i världen om inte Nobelpriset hade existerat.

Sedan kan man ju diskutera fram och tillbaka om pengasummorna som vinnarna blir tilldelade. Kanske är det i många fall för mycket pengar som delas ut, som istället hade kunnat gå till andra saker. Men jag tror att många vinnare av Nobelpriset väljer att använda vinstsumman till någonting vettigt, inom de arbetena de arbetar med. Vi kan ta Al Gore som ett exempel – vinstsumman som han vann gav han direkt till en organisation som jobbar med miljön.
Jag försöker hitta människor som skriver om Nobelpriset via Google, men jag hittar ingenting speciellt. De flesta tycker att Nobelpriset är bra, och resten diskuterar om varför Barack Obama vann fredpriset även fast han inte hade gjort någonting. Så jag tror att majoriteten tycker att Nobelpriset trots allt är bra.

Luc och de sista dagarna - Sista delen

2010-05-09T13:23:00.000-07:00

”Hur mår du idag?”
Luc svarade inte Elizabeth. Han var alldeles för trött och ångesten som rev och slet inuti honom fick honom att må mycket illa.
Det lilla rummet som de nu satt i fick Luc att känna sig tillfångatagen. En röd lampa fick rummet att ligga under ett dovt och rött ljus, och de bruna väggarna gjorde att rummet blev mindre än vad det egentligen var. Endast Elizabeths ljusa hårsvalls som låg över hennes smala axlar fick rummet att lysa upp. Men inte hjälpte det Luc inte. Han kände ju sig som en fånge nu. I både rummet och i hans egna kropp.
”Luc, varför svarar du mig inte?”
Svetten började rinna nedför hans rygg nu. Det hade den gjort hela natten, men slutat mot morgonkvisten när Luc trodde att han var tillbaka på gatan. Men nu, i det lilla rummet, kom svetten och den obekväma ångesten tillbaka med stormsteg.
Luc hade blivit väckt innan solen hade kommit upp. En fetlagd man med brunt hår och alldeles för små ögon hade ruskat liv i honom och sagt åt honom att ställa sig upp. Luc hade inte förstått vad han menade, utan hade legat kvar och stirrat på honom i det kolossala mörkret som omringade honom i rummet.
Den tjocka mannen stirrade misstänksamt tillbaka. De små ögonen lyste i skenet av månen utanför.
”Du ska ju duscha” rösten var alldeles för ljus för en man. ”Kom nu.”
Luc hade motvilligt satt sig upp i sängen. Den fetlagda mannen hade dragit upp honom med sina händer och sedan visat honom till duscharna. Luc brände sig ett flertal gånger och det starka schampot och den hala tvålen hade fått hans ögon att tåras och svida ett tag. Den tjocka mannen skrattade på andra sidan dörren och pratade i telefon. Luc kände sig inte renare; bara smutsigare.
”Luc” Elizabeth tog av sig glasögonen och lutade sig framåt. ”Svara mig nu.”
”Ja…” Luc släppte tankarna. Kanske han skulle kunna sticka härifrån snabbare om han bara svarade på hennes konstiga frågor om livet. ”Jag mår bra.”
”Nej, det gör du inte” Elizabeth log. ”Du mår inte bra, men du vill inte erkänna det för mig. Hur kommer det sig, Luc? Vi har ju pratat i ett par dagar nu, du och jag. Varför litar du inte på mig?”
”För att jag vill hem.”
”Var är hem för dig, Luc?”
”Jag vet inte” Luc suckade. ”Men inte är det här i alla fall.”
Tystnaden la sig över människorna i rummet. Som en osynlig och tung slöja landade den över dem och stannade där ett tag. Elizabeth suckade tyst bland sitt ljusa hårsvall och trummade med en bläckpenna mot det ljusa träbordet under henne. Luc försökte att fokusera blicken på någonting annat än hennes penna i rummet, men fann inget där hans blick kunde vila på.
I fem dagar hade Luc och Elizabeth pratat med varandra nu. Försökt komma på en lösning för Lucs liv, men ingenting hade fungerat. I fem dagar hade Luc blivit väckt innan solen hade kommit upp för att bli tilldelad en liten dusch och en frukost innan det var dags att börja prata om hans liv. Luc hade aldrig bett om att få prata om hans liv med Elizabeth. Varför var han tvungen att göra det? Han hade inget liv. Han hade inget hem egentligen. Allt han ville var att… Han vet inte riktigt vad han vill med besöket hos Elizabeth. Han vet inte vad han hade förväntat sig när han hade öppnat den lilla men tunga dörren. Men nu när de hade suttit i detta lilla rum i fem dagar och pratat om hans förflutna och framtid ville han ingenting annat än att rymma. Hem till gatorna.
”Kommer du ihåg din mamma och pappa?”
”Nej.”
”Vill du komma ihåg dem?”
”Nej.”
Elizabeth nickade sakta och fortsatte att trumma med den tunga pennan i handen. Hennes blick lyste klart i det mörka lilla rummet.
”Jag kommer ihåg min mammas paj” Luc mindes plötsligt. ”Jag kommer ihåg hur det saftades i munnen varje gång mamma berättade att hon skulle göra den. Varje söndag längtade jag till kvällen. För då visste jag att bara jag och mamma skulle äta paj tillsammans. Ensamma i huset.”
”Var pajen god?” Elizabeth log.
”Åh” Luc skrattade tyst. ”Ja, det var den bästa pajen, törs jag påstå.”
”Men din pappa då, Luc? Var inte han med när ni åt pajen varje söndag?”
Luc slutade att le åt minnet. Vad ville egentligen denna Elizabeth? Hans hemlöshet har ingenting med hans föräldrar att göra. Hans barndom är ett diffust minne och han behöver inte göra det klarare. Varför var hon inte bara tyst?
”Jag vet inte” Luc ryckte på axlarna. ”Vem bryr sig?”
”Jag bryr mig.”
”Nej” sa Luc tyst. ”Du tror att du bryr dig om mig. Men handlar inte detta om dig egentligen, Elizabeth? Hur du vill framstå som en ängel och vinna fina priser för det?”
”Du får gärna tro det om du vill” Elizabeth skrattade. ”Men både du och jag vet ju att det inte är sant. Jag får ju inte ens pengar av att vara här tillsammans med dig. Maten, tvålen och mjölken kommer ju från mina egna fickor, förstår du. Jag är ju här för att jag vill vara här. Du också.”
”Du vet väl inte vad jag vill?” Luc tände till. ”Du vet väl inte någonting om mig? Tror du jag vill sitta här och prata om min usla man till far med dig? Dra upp sådana minnen för en helt främmande människa?”
Elizabeth nickade och skrev någonting i sitt lilla block. Hon kollade sedan upp mot Luc med en djup blick. En blick som kollade rakt igenom honom. Hennes blick når min själ, tänkte Luc stilla.
”Din usla far säger du?” sa Elizabeth stilla. ”Vad menar du nu, Luc?”
Ett mörkt minne la sig över Luc som en tung kappa. Minnen av mörka ögon som kollade på honom. Minnen av hårda händer som flög över hans runda äppelkinder som han hade som liten pojke. Minnen hur en mörk man med skrämmande ögon klev i in det lilla pojkrummet varje natt och skrek om forna tider och förlorade sekunder.
Ångesten exploderade ut inom Luc. Det lilla rummet blev ännu mindre och han kunde inte andas. Genom allt detta kunde Luc se hur Elizabeth flög upp ur sin stol. Han förstod inte riktigt varför – han satt ju alldeles stilla på sin stol och väntade på ännu en meningslös fråga. Men alla dessa minnen? Var kommer dem ifrån? Luc skrattade. Två fetlagda män lutade sig över honom. Mörka ögon följde efter honom. Är min far här, tänkte Luc och blev panikslagen. Han började vifta med knytnävarna. Han skulle döda honom med sina egna händer. Han skulle inte få röra honom ännu en gång. Det sista Luc hörde innan han utmattad svimmade var att Elizabeth skrek.

”Hur mår du nu?” Elizabeth klappade honom över håret. Precis som hans mamma hade gjort för många år sedan. Luc orkade inte svara henne. Han vände sig helt enkelt om i sängen. Luc knep snabbt ihop ögonen för att tränga ut smärtan som skar igenom hans huvud av den lilla ansträngningen.
”Vad hände?” Hans röst var hes.
”Jag vet inte riktigt” Elizabeth lät oroad. ”Du började prata om din pappa och mörka själar. Sedan ramlade du ner på golvet med huvudet före och började slå mot min personal. Du grät.”
Luc ignorerade henne ännu en gång. Han kunde inte minnas hans egna tårar längre. Kanske sitter denna kvinna och ljuger för honom nu? Kanske hade Luc inte svimmat och sedan uppträtt som en galning?
”Vad menade du om din pappa, Luc?”
”Måste jag prata om det?”
”Det var du som drog upp det.”
”Ja” Luc suckade. ”Jag kommer ihåg att han var en elak man, med alldeles för mycket självförtroende och alldeles för lite respekt för sina medmänniskor. Vad är det med det? Vad har det med att jag blev en hemlös man?”
”Du kanske bröt ihop” sa Elizabeth. ”Dina minnen kanske sakta bröt ner dig. Du kanske inte orkade något mer, och då släppte du allting.”
”Påstår du att det är mitt fel att jag är hemlös?”
”Är det de?”
”Nej” Luc satte sig upp och kollade på Elizabeth. ”Tror du att jag självmant valde detta liv?”
Elizabeth svarade honom inte. Hon kollade bara ut genom fönstret och fick någonting konstigt i hennes blick. Som att hon hade ett svar men att hon vägrade säga vad det var.
”Jag ser ju att du vill säga någonting” Luc blev arg.
”Kom in till mitt rum, så kan vi prata om det, Luc.” Elizabeth ställde sig upp och gav Luc en sista djup blick innan hon gick ut ur rummet och stängde dörren.
Luc förstod inte. Visst, alla minnen om hans familj hade kommit tillbaka nu. Han kunde komma ihåg hans barndom så klart nu att han kunde känna smakerna och höra ljuden, som att det fanns bredvid honom. Men att det skulle vara anledningen till att han var hemlös och drog till sig sjuka människor förstod han inte. Kanske ville han inte förstå.
Luc ställde sig upp på svaga ben och öppnade den tunga dörren till korridoren. Huset var tyst nu. Det var natt och de enda som var vakna var han och Elizabeth. Kanske fanns det några enstaka män eller kvinnor som sprang runt och hjälpte människor; men i hans del av korridoren var det så pass tyst att det brummade i öronen på honom. Ett tomrom.
Tankarna flödade fritt medan Luc sakta gick genom korridoren. Hur hade han egentligen känt ett par veckor innan tragedin hände honom? Hade han inte känt sig värdelös och misslyckad som människa redan när han började studera till jurist? Luc skakade på huvudet. Nej, han kunde inte minnas. Han kunde bara minnas en känsla av ångest och oro, och det hjälpte honom inte.
”Kvinnan” sa Luc hög och stannade upp. Ja, han mindes en kvinna. En kvinna med rött hår och bleka läppar. En kvinna som påstod att hon älskade honom. Det var hans moster. En moster som hälsade på vartannat år för att berätta för familjen hur misslyckade de var.
”Hon förstörde mitt liv” Luc började frysa. Han mindes mycket klart nu. Hur en kvinna med rött hår och bleka läppar kom till honom dagen innan han förlorade arbetet. En kvinna som satte sig ner för att tala om att hans mamma hade dött och att det troligtvis var hans egna fel. För att han hade lämnat henne och sedan inte orkat bry sig något mer.
Luc började springa. Han sprang förbi Elizabeths kontor och märkte inte att hon precis öppnade dörren och började ropa hans namn. Gråa korridorer med svaga lampor susade förbi honom tills han hamnade i det första rummet. Det första rummet som luktade rosor. En liten disk med färska rosor skar sig skarpt mot den grisrosa väggen som de röda rosorna stod mot. Luc började må illa. Han mindes nu.
Varje detalj som han hade förträngt kom nu tillbaka honom. Bingolotto med hans mamma på torsdagar, hans bråk med sin mörka pappa och den bleka mostern som hånskrattade åt honom. Som kollade på honom med en blick som fick honom att börja gråta. Och en ensam moder som ensam satt i ett hörn av köket.
Vinden slog kall emot honom när han slängde upp den tunga och röda dörren. Londons gator låg i ett kolossallt mörker. Endast ett gäng med ungdomar var vakna och de ropade på honom medan han sprang över den blöta gatan. Regnet piskade honom över ansiktet och det kändes som att tusen nålar for över hans läppar. Han mindes.
Luc fortsatte att springa till han nådde gränden där den äldre mannen hade dött i hans famn. Filten låg fortfarande kvar bland smutsen, men kroppen hade blivit borttagen. Luc hade inte förväntat sig någonting annat, men kände ändå hur besvikelsen steg inom honom. Det hade varit en tröst för honom, om den äldre mannen hade legat kvar under filten med samma tacksamma och varma leende som för sex dagar sedan.
Luc stannade upp bland mörkret och föll ihop på marken under honom. Regnet och leran blandade sig med honom, men han brydde sig inte nämnvärt. Varför skulle han bry sig om sådana här saker, när han precis hade fått tillbaka alla sina minnen? Alla de minnen han hade förträngt.
För han visste ju nu. Han visste ju att hans fars beteende mot honom hade fått honom att tillslut bryta ihop på arbetet. Fått honom att hysteriskt skrika, kasta saker och vara otrevlig mot viktiga kunder. Och de hade slängt ut honom på direkten. Media hade snappat upp allting. Sedan hade han förlorat allting under en enda natt.
Nu satt han här. Mitt i pöl av lera och kallt regn och grät som ett litet barn. Han visste inte att sex dagar tillsammans med en vänlig människa skulle få honom att minnas. Att sex dagars av prat och tjat skulle få honom att äntligen minnas.
”Luc?” Elizabeth dök upp bland regnet. Hon lade försiktigt en filt över hans axlar och satte sig ner med honom i regnet och leran. ”Hur mår du?”
”Jag minns” Luc skrattade och grät på samma gång. ”Du fick mig att minnas.”
”Nej” Elizabeth skrattade. ”Du började att minnas själv. Vi bråkade ju bara med varandra. Det var du själv som tillslut inte orkade förtränga längre.”
”Så du hade inget med det att göra?”
Elizabeth svarade inte. Hon log bara mot honom.
”Förstår du nu varför du alltid hjälpte andra hemlösa män?”
”För att jag känner att jag har svikit min mamma. Och för att jag vill hitta en människa som är bättre än min egen far.”
”Just precis” log Elizabeth och klappade Luc på benet. ”Just precis.”
Regnet fortsatte att falla över dem. Luc sa ingenting mer än det. Han satt bara och stirrade ut över gränden och försökte att bearbeta allting som hade hänt under dessa enstaka timmar. Han kollade ner mot den blöta och smutsiga filten som låg vid hans fötter. Den sista mannen han skulle behöva se dö, tänkte han och vände ansiktet upp mot regnet. En känsla av frihet spred sig genom hans kropp som blixtar. Fyllde hans blodomlopp med både lycka och ett litet uns av sorgsenhet.
”Vill du följa med tillbaka nu?” Elizabeth ställde sig upp och sträckte ut sin hand. ”Följa med och försöka fixa till allting som för en gång för längesedan blev förstört?”
Luc tvekade. Gränden ekade tyst runt omkring dem och London var mörkt. Nu när alla minnen hade kommit tillbaka med ljusets hastighet var han både lycklig och rädd. Det är nu han har chansen att försöka få ordning på sitt liv. Han har en chans att ta emot hjälp av någon annan. Även fast Luc kände sig skör visste han att han var tvungen att ta denna chans. För den skulle aldrig mer komma tillbaka.
”Jag är redo.” Luc tog emot Elizabeths hand och ställde sig upp.
”Jag är redo.”

"En svart dag i Helsingborg"

2010-05-02T13:31:00.000-07:00

Den 10 maj i Helsingborg riskerar att bli en dag som går mer i svart än rött, säger Sydsvenskan (1/5-2010). En stor högerextrem demonstration kommer att mötas av motdemonstration och kraftsamlande polis, och bråk befaras.

– Det är en rätt stor risk för bråk om de som står längst ifrån varandra på den politiska skalan brakar samman. Vi kommer att vara där för att värna yttrandefriheten, men se till att det sker inom lagens ramar, säger polisens informatör Charley Nilsson.

Det är extremnationalister som tänker starta sitt tåg från Stadsparken i Helsingborg. Målet för dem är att ta sig till Konsul Olssons plats. En framträdande grupp i tåget är Fria nationalister, enligt tidningen Expo – som kartlägger extremhögern – handlar det om ett löst sammansatt nätverk som bildades av personerna kring nazistsajten Info-14.

Det finns även personer som är knutna till Svenskarnas parti, som tidigare hade namnet Folkfronten och Nationalsocialistisk front. Men även fast de har bytt namn och trots att nazistkopplingarna är strukna är borta ut deras partiprogram, handlar det fortfarande om att nationalsocialistiskt parti, menar Expo.

En av arrangörerna, Jonathan Karlsson, säger till Syndsvenskan i ett e-brev att ingen speciell organisation står bakom demonstrationerna idag, utan att det är ”partipolitiskt obundna nationalister.”
– Vi är nationalister, kort och gott. Men ska man använda sig av höger/vänster-skalan så befinner vi oss nog antagligen strax vänster om mittpunkten, säger Jonathan Karlsson.

På demonstrations hemsida finns det bussresor till Helsingborg från olika håll i Sverige. Även uppgifter om olika stöd från rörelser i Danmark och Tyskland har förekommit, men Charley Nilsson vill inte gå in på vilka kontroller av tillresande som polisen genomför.
– Jag vill inte gå in på vilka sådana åtgärder vi kan komma att göra. De kontroller vi gör beror helt på läget, på hur demonstranterna beter sig. men det är klart att vi har en beredskap för att kunna spärra av gator så att demonstrationståget kan ta sig fram på ett bra sätt, eller för att förhindra att grupperna når varandra, säger Charley Nilsson.

Klockan 13.45 har ungefär 130-140 personer samlats i stadsparken för att ansluta sig till nationalisternas demonstrationståg, och fler väntas. Kristoffer Dahlström är presskontakt för demonstrationståget och han förklarar hur Svenskarnas parti kan vara med på talarlistan:
- De har ju bytt namn och företräder idag en nationalistisk och invandrarkritisk linje. De hade inte fått vara med dem hade hetat Nationalsocialistisk front, säger han.
Även motdemonstranterna samlas 13.30, även de på Stortorget, under parollen Helsingborg mot rasism. ”Vi åberopar samma yttrandefrihet, för att protestera mot att nazister ges utrymme att förorena vår stad med hat och intolerans”, skriver gruppen i ett pressmeddelande.
Klockan 14.30 börjar demonstranterna att göra sig redo för avmarsch. De har nu vecklat ut en banderoll med texten ”Sveriges ungdom har rätt till en framtid på”.
Klockan blir 14.50 och nationalisterna har mött motdemonstranterna vid Stadshuset i Helsingborg. Motdemonstranterna skriker ord som ”nassesvin” och ”inga nazister på våra gator”. Polisen ber motdemonstranterna att flytta på sig. Polisen försöker sedan bygga en mur mellan dem, för att förhindra att det uppstår bråk.

Länk till nyheten: http://www.sydsvenskan.se/sverige/article862037/Brak-befaras-i-Helsingborg.html

(Jag vet inte om det är samma nyhet, men jag hittar inte den som jag skrev ifrån. Har dom ändrat artikeln efter att demonstrationen var avslutad eller någonting?)

"Livets tågräls"

2010-05-02T13:28:00.000-07:00

”Någon gång i historien kom någon och sa: När ni gifter er måste ni båda frysa till is för resten av livet. Ni ska gå bredvid varandra som två järnvägsskenor och följa det utlagda spåret. Det spelar ingen roll om en av er behöver komma lite längre bort eller lite närmare ibland – det är emot alla regler. Reglerna säger: var förnuftiga, tänk på framtiden och era barn. Ni får inte förändras något mer, ni måste vara som skenorna. Avståndet mellan dem är detsamma som avgångsstationen, halvvägs och vid ändstationen.

Låt inte kärleken förändras, varken växa i början eller krympa i mitten. Det är alldeles för riskabelt. Så när det första årens glädje har lagt sig ska ni behålla samma avstånd, samma stadga, samma funktionalitet. Ni driver tåget med artens fortlevnad mot framtiden. Era barn kan bara bli om ni håller er kvar där ni alltid har varit -143,5 centimeter från varandra. Om ni inte trivs med något som aldrig förändras, tänk då på barnen som ni har satt till världen.

Tänk på grannarna. Visa att ni är lyckliga, grilla på söndagarna, se på tv, hjälp till i kvarteret. Tänk på samhället. Klä er så att alla ser att det inte finns några konflikter mellan er. Titta inte åt sidan, någon kan titta på er och det är en frestelse, det kan innebära skilsmässa, kris, depression.
Le på alla foton. Ställ fotona i vardagsrummet där alla kan se dem. Banta och träna – träna för allt i världen, så att ni kan frysa er själva i tiden. När träningen inte hjälper är det dags för en plastikoperation. Men glöm aldrig att reglerna är satta och att ni måste följa dem. Vem satte reglerna? Det spelar ingen roll, fråga aldrig sådant, för det kommer att gälla förevigt, även om ni inte håller med.”

Jag valde att ta ett citat ur Paulo Coelhos bok Zahiren, som jag håller på att läsa just nu. Citatet är väl inget normalt och kort citat, men jag tycker att innebörden i det här stycket var alldeles för viktigt för att kortas ned. För att förstå innebörden i texten måste man läsa hela, och inte korta ner det alldeles för mycket.

Jag tycker om det här citatet, eftersom det speglar vissas verklighet på ett obehagligt sätt. Texten visar hur den färdiga mallen för ett lyckligt och rikt liv ser ut, och den säger att du måste leva den till alla medel. Det finns inga undantag och det finns inga andra alternativ. För att passa in i samhället är det på detta sätt du ska leva ditt liv. Stilla, lugnt och efter en osynlig mall, som någon annan har skapat åt dig.

Jag ser väldigt många människor leva sina liv på det här sättet. Jag säger inte att de inte är lyckliga människor, men det finns en stor del som egentligen inte är det. De som lever sina liv efter denna osynliga mall, dag in och dag ut, även fast deras inre skriker efter frihet och förändringar i vardagen. Människor som har blivit uppfostrade i en skev könsroll för att passa in i dagens samhälle.

Anledningen till att jag tycker om detta citat är för att jag är livrädd för det. Jag är livrädd för denna osynliga mall som visar dig hur du ska leva ditt liv på det rätta sättet. Jag är livrädd för att fastna i ett järnvägsspår och inte kunna ta mig ut. Att missa alla chanser att ta del av livet utanför mitt rumfönster. Att aldrig kunna lämna mitt liv och utforska världens hörn, bara för att ”jag inte ska det” om jag ”vill vara normal” och passa in. Jag är livrädd för det.

LUC - OCH DE SISTA DAGARNA DEL 2

2010-04-25T12:57:00.000-07:00

Luc blinkade till chockerat. Vad hade hänt med honom? En brännande smärta dansade försiktigt på hans kalla panna och det mörka rummet som han låg i luktade inte rosor eller bakelser. Den enda lukten som fanns i detta lilla rum var hans egna. Smuts och sorg.
Luc satte sig försiktigt upp och kände efter med händerna. Ingenting låg framför honom. Endast en varm och stor säng fanns under honom och de mjuka kuddarna och filtarna fick honom att känna sig obekväm. Det var så längesedan han hade haft en ren kudde och en fin filt.
Luc hoppade till när en dörr öppnades framför honom. Chocken av allt ljus som strömmade in mot honom fick honom att gömma ögonen bland hans smutsiga händer.
”Hur mår du?” En ljus och kvinnlig röst hördes framför honom. Sedan en dov duns när en bricka med mat landade på golvet framför honom. Lukten av bakelser och varm mjölk fick Luc att öppna ögonen igen och vänja sig. Det lilla rummet var litet och endast inredd i kall betong och en stor säng. Inte precis Paradiset.
”Vi kallar det här rummet för vilorummet” skrattade den unga kvinnan och satte sig bredvid honom på sängen. ”Om det kommer hit en förvirrad man eller kvinna får de sova ut här ett tag innan vi tilldelar dem ett annat, och finare rum.”
Luc kollade på henne med misstänksam blick. Hennes ljusa hårsvall låg tungt och långt på hennes smala axlar och de ljusbruna ögonen glittrade mot honom i det ljusa skenet från rummet på andra sidan av den öppna dörren.
”Vill du ha lite mat?” Kvinnan böjde sig framåt för att plocka upp den lilla brickan med varm mjölk, bakelser och tre mjukbröd. ”Vi var precis på väg att handla när du kom hit. Så detta är tyvärr allt vi har att bjuda på just nu, jag hoppas att det smakar gott.”
”Gott?” Luc skrattade, men tystnade snabbt. ”Jag har levt på sopor och tillfälliga matrester i snart tio år nu. Varm mjölk är det finaste jag har fått på mycket länge.” Han tog brickan ur kvinnans händer och höll brödet i hans händer. Hans händer skakade lite lätt när han förde brödet mot munnen och kvinnan skrattade hjärtligt när hon såg hur mycket Luc njöt av den underbara smaken av simpelt bröd.
”Så…” Kvinnan ställde sig upp. ”När du har ätit upp kan du komma ut till oss andra. Vi skulle precis sätta oss ner för att prata en stund, men vi kan vänta på dig om du vill.”
Hon log åt honom innan hon stängde dörren efter sig. Mörkret lade sig över honom igen, men nu hade hans ögon blivit vana vid det. Mörkgråa skuggor dansade på golvet framför honom. Vanligtvis skulle det ha gjort honom rädd, men den varma mjölken och det färska brödet fick honom på andra tankar.
Vem hade anat att han skulle sitta här just nu? Med varm mat och en skön säng att vila sig på. Luc stoppade ner brickan med mat på golvet och lade sig ner ett tag. Skuggorna dansade fortfarande i taket ovanför, men det gjorde honom ingenting. Filtarna under honom kändes mjuka och kuddarna fick hans nacke att inte göra lika ont längre. Det enda som saknades just nu var en varm dusch och ett ombyte kläder.
Luc satte sig upp igen. En konstig känsla av ångest började sprida sig i hans kropp. Han tänkte att han inte hörde hemma här, att han var född till att leva på gatorna.
”Sluta nu” sa han högt till sig själv och ställde sig upp. Han fick inte känna på detta viset. Han skulle ju vara lycklig nu. Är detta inte vad han har önskat sig i många år nu? Varför känns det som att det kryper maskar under hans skinn – varför känns det som att livet är utanför och väntar på honom?
Luc skakade bort känslorna av obehag. Det var säkert någonting som snabbt skulle passera. Om det inte gjorde det, så skulle han förtränga det ändå.
Luc öppnade dörren och gick försiktigt ut i det ljusa rummet framför honom. En grupp med människor, hemlösa människor, satt i en stor ring mitt på golvet och pratade glatt med varandra. Den unga kvinnan med det blonda hårsvallet satt i mitten och skrattade högt med människorna.
”Ursäkta?” Luc stannade och skämdes en aning när alla människor snabbt tystnade. Det stora, ljusa rummet med aprikosfärgade väggar och stora palmkrukor kändes alldeles för litet nu för en sådan stor folk grupp med människor.
”Vad bra att du är här!” Kvinnan ställde sig upp och borstade av sig med händerna. ”Jag trodde du hade somnat om ett tag. Vill du följa med mig in till mitt kontor är du snäll?”
Luc nickade försiktigt och följde efter henne. De gick genom flera gråa hallar innan de stannade framför en röd dörr. Kvinnan log stilla medan hon låste upp dörren och lät Luc passera.
Rummet var inrett med mörka trämöbler och endast en liten lampa gav ljus åt rummet. Damm flög runt bland Lucs ansikte och han nös hysteriskt.
”Jag vet” skrattade kvinnan och satte sig ner bakom det mörka skrivbordet. ”Jag hjälper ett par dussin människor i veckan, men jag har inte tid att städa mitt egna kontor. Ironiskt, eller hur?”
Luc skrattade hest och satte sig ner på stolen på andra sidan skrivbordet. Han kände hur ångesten rörde sig som orolig lava under hans skinn. Kanske inte detta var en sådan bra idé trots allt?
”Hur mår du?” Kvinnan korsade händerna och spände blicken i honom.
”Bra…” Luc kollade runt och kände hur skammen färgade hans kinder ljusröda. ”Men jag vet inte om detta är en bra idé. Med hjälp och det där. Jag hjälper ju bara andra.”
”Känner du att du inte platsar in här?”
”Jag vet inte riktigt. Jag har ju hjälp femtiofem människor att dö under tio år. Det känns som att jag inte är den som ska ha hjälp. Kanske någon annan istället.”
Kvinnan nickade.
”Har du hjälpt människor att dö?” frågade hon och tog fram ett anteckningsblock. Synen av de vita pappren fick Luc att känna sig obekväm och misstänksam.
”Ja…” Han började försiktigt. ”Jag har inte dödat dem med mina egna händer, om det var det du trodde. De kommer helt enkelt till mig innan de dör för att söka efter lite lycka i sina liv. Kanske en eldbrasa eller en filt att värma benen under. Och jag ger det till dem, eftersom jag inte kan säga nej. Jag är en hjälpare.”
Kvinnan nickade lugnt mot honom och skrev ner någonting i hennes anteckningsblock. Tystnaden mellan dem vibrerade lugnt, men Luc kände sig nu ännu mer misstänksam och orolig över vad hon egentligen skrev ner. Tankarna om att detta var ett misstag blev nu ännu större och han var nära att ställa sig upp och lämna huset när kvinnan sa:
”Mitt namn är Elizabeth och jag kommer att hjälpa dig, om du vill det.” Hon log och kollade upp från sitt block. ”Egentligen är det en annan som hjälper, men jag vill gärna hjälpa dig personligen, om det går för sig?”
Luc nickade och fokuserade blicken på en punkt ovanför Elizabeths ljusa hårsvall. Han ville inte möta hennes blick. Det kändes som att de ljusbruna ögonen kunde tränga igenom hans hårda skal och se på hans vilsna själ. Luc visste att det var hans paranoia som spökade, men han hade levt med den så pass länge att det var hans verklighet, även fast det inte var sanning.
”Vi kan börja prata om hur du blev hemlös” sa Elizabeth och stängde blocket. Hon hade snappat upp att Luc kände sig obekväm när det var öppet.
”Jag vet inte var jag ska börja” Luc hostade till och skammen blev starkare. ”Jag vet bara att jag hade ett fint jobb och att jag helt plötsligt hamnade på gatan utan pengar och husrum. Sedan finns det inte så mycket mer att berätta.”
”Men hade du ingen som kunde hjälpa dig? En vän eller kanske dina föräldrar?”
”Nä... Mina vänner svek ju mig. Mina föräldrar är några som jag inte längre har ett minne av. Jag vet att de lever, men jag vet inte var de håller hus.”
”Men…” Elizabeth rynkade på sin släta panna. ”Tänkte du aldrig på att söka upp dem, för att få den hjälp du behövde? Eller blev tanken om att vara hemlös snabbt den enda lösningen?”
”Söka upp dem?” Luc förstod inte vad hon menade. ”Varför skulle jag söka upp dem? Det var ju dem som lämnade mig. Det var ju dem som var elaka mot mig.”
”Men du kommer ju inte ihåg dem, sa du.”
”Jag vet vad jag sa. Men jag antar att det var på det sättet, eftersom jag inte kommer ihåg dem. Finner du någon annan förklaring till varför jag inte minns mina egna föräldrar? Du, med goda föräldrar, skulle du helt plötsligt sluta minnas dem?”
”Hur vet du att mina föräldrar är goda människor?”
Luc svarade inte. Det fanns inget svar på den frågan. Han visste ju trots allt inte om den unga kvinnans föräldrar var goda människor – det hade ju bara varit ett simpelt antagande från hans sida.
”Vad är ditt namn?” Elizabeth böt samtalsämne.
”Luc Smith.”
”Okej…” Elizabeth nickade igen och kollade på honom med sin genomträngande blick. Den svarta polon som brydde hennes hals fick henne att se skarp och viktig ut. Glasögonen som satt på hennes nästipp skulle ramla i golvet när som helst, tänkte Luc och var tvungen att motstå impulsen att putta upp dem.
”Kan du berätta mer om alla de män som har dött?”
”Finns ingenting att berätta om det.” Luc blev vass.
”Klart att det finns” Elizabeth skrattade hjärtligt och knäppte sina knytnävar under hakan och lutade sig fram. Hennes blick fick Luc att bli nervös. ”Berätta nu, Luc.”
Luc gick igenom alla de femtiofem män som hade dött. Gamla, unga och medelålders. Män med vitt hår, svart hår och rött hår. Män som hade dött i hans famn, under hans filt, bredvid hans eldbrasa och mitt under ett bloss av deras cigarett. Män som hade frusit, män som hade haft blåa läppar, män som alltid dog med ett leende på läpparna.
”Män kommer till mig för att dö, verkar det som” började Luc. ”Under mina tio år som hemlös man har femtiofem dött. Jag kan inte svara varför – men det är som att de dras till mig, som flugor. Som att jag är den enda som de vill dö hos.”
”Hur hittar de dig?”
”Jag kan inte svara på det. Jag möter helt enkelt bara en man och jag känner direkt att jag vill hjälpa honom. Sedan stannar jag oftast med honom över natten och märker sedan att han har dött. Alltid med ett leende på läpparna. Sedan ringer jag en ambulans och går till ett annat ställe. Personalen brukar oftast veta att det är jag som ringer. Jag tror de tror att det är jag som dödar de stackars männen ibland. Men det är det ju inte, visst tror du mig?”
”Självklart tror jag dig” nickade Elizabeth och suckade tyst. ”Men du sa att du oftast hittar dem. Det kanske är du som dras till dem och inte tvärtom? Det kanske är du som har ett behov av att hjälpa andra människor?”
”Nej!” Luc skakade hysteriskt på huvudet. ”Jag vill inte hjälpa dem egentligen! Jag vill inte möta döden så ofta – jag vill inte se ännu en till död mans kropp. Varför tror du att jag skulle vilja hjälpa män att dö?”
”Du kanske har sett någon dö olyckligt, Luc” Elizabeth kisade med ögonen. ”Det kanske är ett omedvetet val du har gjort. Det är ingenting fel med det, jag lovar dig det.”
Luc kände hur ilskan rusade genom hans kropp. Hur vågade denna kvinna sitta här, med sitt blonda hårsvall och sin stela polotröja, och påstå att jag är en simpel mördare? Lucs tankar flög fritt i rummet nu. Han kunde se att Elizabeth kände hans reaktion.
”Jag känner att du är arg nu” började hon och nickade ännu mer. ”Men du är ingen mördare, Luc, om det var det du trodde att jag menade. Jag menar bara att du kanske omedvetet hjälper dem för att du har sett en människa dö olyckligt. Det kan ha hänt när du var liten. Du kanske inte ens kommer ihåg det.”
Luc skakade på huvudet och sade: ”Det kanske är väldigt lätt för dig och sitta och säga detta till mig. Men jag lovar dig, jag har ingenting med detta att göra. Det är männen som söker upp mig och inte tvärtom. Herregud, jag var en advokat förut med bra lön och ett fint liv. Varför skulle jag vilja hjälpa andra människor att dö?”
”Är du rädd?” Elizabeth spände blicken i honom. Luc tappade andan för en kort sekund och lugnade sedan ner sig. Ilskan försvann lika snabbt som den hade kommit och nu fanns endast ett stort lugn i honom. Om jag är rädd? Tänkte han försiktigt. Ja, jag är mycket rädd. Men hur kan denna kvinna veta det? Finns rädslan i mina ögon så tydligt?
”Det räcker för idag” Elizabeth ställde sig upp. ”Följ med mig så kan jag visa dig till ditt rum.”
Luc svalde hårt och nickade. Elizabeth ledde honom ut ur det dammiga rummet och de gick under tystnad igenom ett par till gråa hallar innan de tillslut stannade vid ännu en röd och gammal dörr. Elizabeth öppnade dörren och Luc ville genast börja gråta.
Det lilla rummet var det finaste han hade sett. Väggarna var målade i en gräddig vit färg, och möblerna var mörkt bruna. En stor säng stod i det högra hörnet, precis under det stora fönstret som visade Londons höghus. I det andra hörnet stod ett vackert litet skrivbord med ett tomt anteckningsblock på och den lilla lampan i taket gav rummet ett behagligt och dovt ljus. Luc ville vände sig om och krama den unga kvinnan.
”Vet du vad, Luc” sa Elizabeth och ledde honom in i rummet. ”Du kanske inte tror att jag kan hjälpa dig. Att din verklighet är den enda verkligheten som finns. Men jag lovar dig en sak och det är att jag kommer hjälpa dig. Du kommer att minnas.”
Hon log snett mot honom innan hon försiktigt stängde den röda dörren. Luc kunde höra hennes steg försvinna i hallen och hur de senare var alldeles tysta. Endast Luc och hans tankar fanns nu kvar i det lilla och vackra rummet.
Minnas vad? Tänkte han och satte sig på den stora sängen. Jag har ingenting att minnas. Ingenting förutom de senaste tio åren som har gjort mig olycklig. Inte lika lycklig som min mammas äppelkaka. Ingenting mer än det. Luc tog av sig sin smutsiga jacka och lade sig ner i sängen. Endast ångest, oro och en smula lycka över rummet fanns nu inom honom. Luc hade ingen aning om att han redan hade börjat minnas. Inget stort, men ett mycket viktigt minne om en äppelkaka.
”Jo, hjälp mig du…” skrattade Luc och somnade.

Smygrasismen måste försvinna:

2010-04-25T03:19:00.000-07:00

Jag har valt att kommentera flera hopsatta inlägg av bloggerskan Paow, eller Paulina Danielsson som hon egentligen heter. Denna bloggerska är bara sexton år gammal och är ofta ute på djupt vatten när det kommer till hennes egna åsikter och inlägg i sin blogg.

Inlägg 1: Länk
Inlägg 2: Länk
Inlägg 3: Länk
Inlägg 4: Länk

Från ingenstans började Paulina skriva om invandrare och Sverigedemokraternas politik. Hon ansåg att invandrare som misskötte sig i vårt land skulle bli hemskickade på en gång och att vi sedan skulle stänga gränserna till Sverige, eftersom vi tar in alldeles för mycket ”nytt folk”.

Människor som läser Paulinas blogg började direkt bombardera henne med elaka kommentarer och om att hon var en rasist som förtjänade att bli dödad. Paulina attackerade tillbaka, med att uttala sig om att det inte var hennes fel att hon var en människa som Hitler ville avla fram och att mörka människor inte var lika mycket värda som vita människor.

Hatet i hennes blogg och bland kommentarerna eskalerade snabbt. Paulina gick ut med att hon hade blivit Sverigedemokrat och hon uppmanade alla sina unga läsare att rösta på dem i nästa riksdagsval. Vid den här punkten har jag följt med Paulinas blogg ända från starten och jag börjar nu bli irriterad på henne, men mest rädd för att hennes allt för unga läsare ska påverkas och tro blint på alla de ord hon skriver.

Enligt mig är vi alla lika mycket värda. Det spelar ingen roll om du är muslim, kristen eller buddhist, du har lika mycket rätt att finnas och ha din tro, utan att någon ska kritisera dig eller förolämpa dig. För även fast det finns många negativa delar med religion, är det inte det vi ska fokusera på. Varför ska vi slösa vår tid och vår energi på att hata och bara uppmärksamma negativa delar med en viss religion, i detta fall islam?

Muslimerna är inte ett hot mot oss. Jag ser muslimer varje dag och jag är inte rädd för dem. Varför skulle jag vara det? Muslimer är lika mycket människor som vi är. Muslimer skrattar, har roligt, har röda hjärtan och ett precis lika invecklat blodomlopp som vi västerlänningar har. De har fester, de gråter ibland och de lever sitt till så gott de kan. Precis som vi gör. Ska vi frysa ut dem och behandla dem som ohyra endast för att de har en annorlunda tro? En annan Gud?
Vi kan inte heller skicka hem invandrare bara för att de beter sig illa. Vad ska vi då göra med alla de svenskar som beter sig illa? De svenskar som våldtar, mördar eller misshandlar andra människor? Spelar det ingen roll om du har blivit född här och har blont hårsvall?

Varför reagerar vi inte heller på om en dansk eller en finsk begår brott i Sverige? Varför reagerar vi inte om det kommer en grupp med norrmän och vill flytta till det här landet? Spelar det ingen roll eftersom vi är grannar med varandra? Men har det då ingen betydelse att vi alla är medmänniskor och bor på samma jord? Att vi, istället för att nedvärdera och hata, egentligen ska ta hand om varandra och respektera varandra för de människor vi är?

Jag förstår inte tankesättet Paulina har. Att gång på gång skriva ut ordet blatte och neger i sin blogg. Två ord som kan såra en människa djupt. Sedan skriver hon direkt efter att vi ska rösta på SD och att gränserna ska stängas. Jag kan inte tänka mig hur många utländska människor den tjejen har hunnit såra och förolämpa. Goda, snälla och varma invandrare som har jobbat hårt i det här landet, eller som tar sina studier på allvar. Som älskar Sverige som sitt egna land. Som är tacksamma för att ha fått kommit hit, pågrund av att det är krig eller oroligheter i deras egna hemland.

Sverigedemokraterna är främlingsfientliga. Att gå ut i media och berätta att muslimerna är Sveriges största hot sedan andra världskriget är inte bara dumt, det är inte sant heller.
Varför skulle en helt vanlig folkgrupp vara Sveriges största hot? Jag kan istället tycka att det är vårt eget hat som är vårt största hot. Det är det som tillslut kommer gör att vi går under. Människans hat mot varandra. Men jag tänker inte heller hymla om att det finns extrema muslimer runt om i världen. Men varför ska de vara ansiktet utåt för en religion? Fundamentalister är någonting som finns i varje religion och det är dem vi inte ska acceptera. Varför drar vi då alla över en och samma kant?

Vad är vi svenskar egentligen rädda för? Mångkulturen berikar oss. Den visar oss nya sätt att leva på, intressanta kulturer och den bjuder in oss till en värld vi kanske aldrig skulle ha fått se annars.
Jag personligen älskar mångkulturen. Jag tycker att det gör Sverige till ett färgrikt och underbart land. Jag älskar att se skillnaderna mellan människor utomhus, men att de ändå kommer överens.

För jag har märkt att det är oftast vi svenskar som klagar. Det är oftast vi som klagar över muslimer, över mångkulturen och över att vi svenskar kommer vara en minoritet om femton år. Vilket är en befängd tanke. Har vi inte gått för långt med våra trångsynta tankar när vi börjar tro att vi kommer vara en minoritet på grund av muslimerna? Att de skulle försöka ta över vårt land?
Jag hör aldrig en muslim klaga på det. Visst finns det stolpskott som är elaka och som kallar svenska flickor för horor, till exempel. Men det finns lika mycket svenskar som gör precis samma sak. Men tydligen är det helt okej att göra det, om man nu har blont hår och är född här.

Det är viktigt att denna smygrasism försvinner från Sverige. Att vi istället lär oss att älska och respektera alla, på både gott och ont. För kanske fyra år sedan hade jag också denna otrevliga inställning mot muslimer och annorlunda saker. Men jag började läsa om islam. Jag plöjde böcker efter böcker, började intressera mig av Afghanistan och lärde mig tillslut att vi alla faktiskt är lika mycket värda. Att islam är en vacker religion, om man bortser från de negativa delarna. Det är likadant med kristendomen. Det ryms lika mycket hemska saker i kristendomen som det gör i islam, men varför uppmärksammas inte det?

För att summera detta inlägg:
Låt inte en människa göra din åsikt. Om en invandrare är elak mot dig betyder det inte att alla från mellanöstern kommer hata dig och förolämpa dig. Det är inte vettigt att ha det tankesättet och det är inte heller nyttigt att hata så mycket. Det blir du som påverkas mest av det efter ett tag. Som en komiker, Shan Atci, sa för ett tag sedan: Innan vi blir afrikan, svensk, muslim eller kristen så är vi människor från början. Vi är likadana.
Och eftersom jag själv har åsikter som jag värnar om, respekterar jag andras. Jag vill bli behandlad som jag behandlar andra och jag har valt att sluta vara ignorant och trångsynt. Pröva det du också, Paulina Danielsson.

LUC - OCH DE SISTA DAGARNA

2010-04-20T10:51:00.000-07:00

Han lever bland krossade drömmar och krossade själar. Han vandrar bland förlorade hopp och förlorade liv, som varje natt skriker till honom med fräsande ord och spetsiga tungor. Han förstår dem inte. Han vandrar bland skuggor från det förflutna. Skuggor som varje natt kommer för att besöka honom.

De smyger upp för väggarna och iakttar honom. Blanka hål till ögon kollar på honom medan han blundar. De ser honom. De ser honom göra allting. De ser honom andas, de ser honom äta sin lunch och de ser honom försöka sova om nätterna.

Han valde aldrig detta livet. Han valde aldrig att försöka hjälpa dem. Hjälpa dem att hitta tillbaka till framtiden, att sluta springa bland det förflutna med skrik i halset och vilda blickar. Han bad aldrig om det.

Luc bad aldrig om att bli en räddare i nöden. En prins i en skinande sköld på en vit häst. En paladin med ett hjärta av det renaste guld. Han kunde inte veta att hans rena samvete en dag skulle få honom att önska döden. Han smakade ofta på det ordet. Döden – skulle det ordet, som nu för tiden var tabu, skänka honom evig ro? Skulle han belönas med vackra dagar i himlen, bredvid en man han hela sitt liv hade tillbett? En man som aldrig hade svarat honom? Skulle han ta emot Luc med öppna armar, ge honom sinnesfrid? Luc vet inte. Luc vet ingenting längre. Det enda han är medveten om, är att han är fast bland kloakråttor och ett konstant mörker bland Londons mörkaste gator. Det är det enda Luc är medveten om. Det är den enda verkligenheten Luc känner till.

Om det är en verklighet som han förtjänar vet han som sagt inte. Han kommer inte ihåg vad hans liv handlade om innan detta. Innan denna misär.
Så nu framför den sprakande eldstaden bakom en folktom bar i de norra delarna av centrala London är Luc ingenting mer än en ovetandes man med litet hopp för framtiden. Hösten som nu ligger tung över de våta gatorna i ett kallt land är någonting som Luc har varit rädd för. För han vet inte med säkerhet om han kommer överleva veckans alla isande nätter. Inget skydd ges till honom bredvid eldstaden, även fast elden vajar och sprakar varm i natten. Det enda skyddet Luc har är en malbit filt som han inte minns hur han fick. Kanske var det hans frusna händer och frusna hjärta som drev honom till att stjäla filten ur en butik runt hörnet. Kanske var det en filt han hade haft med sig från sitt barnhem. Luc minns inte. Han minns inte hur livet var innan detta.

”Ursäkta?” En tom röst började tala med honom i mörkret. En röst som inte hade länge kvar att prata. En röst som snart skulle ligga tyst bland Londons blöta höstlöv och glömda papper. Där skulle den rösten ligga tills någon stackars människa snubblade över den. Luc hade sett det allt för många gånger.

”Ja?”

”Kan du inte dela med dig litet? Av filten menar jag.”

Luc bredde ut filten över mannen som satt bredvid honom. Eldlågorna kunde inte kasta sitt ljus långt nog för att han skulle se mannens ögon eller ansikte. Luc kunde inte veta om det var en människa eller en våldnad som satt bredvid honom inatt. Det enda som avslöjade att det faktiskt satt någon med honom under taket vid den lilla tunnan med eld var de väsande och tunga andetagen som ekade i natten.

”Är du förkyld?” Luc tog försiktigt bort hans del av filten från hans egna ben och stoppade den på mannens.

Mannen hostade till och de tunga andetagen tystnade för ett litet tag. Luc kunde höra hur mannen försökte samla kraft till att tala igen.

”Ja...” Mannen visste inte riktigt hur han skulle formulera sig. ”Hur definierar du ordet sjuk, vän? Förkyld i lungorna har jag varit i många veckor nu. Sjuk i huvudet är jag väl också, i alla fall om du hör runt med resten av patrasket som brukar spenderna nätterna här.” Han gav ifrån sig ett hest skratt och fortsatte sedan att hosta bland händerna. Luc visste att filten inte skulle hjälpa den sjuka mannen. Hans lungor skulle inte helas av en sådan liten procent värme. Men kanske skulle en hjälpande hand och ett mänskligt stöd få honom att känna sig bättre till mods. Dö för tidigt, men alldeles för lyckligt, tänkte Luc och drog på mungiporna. Han hoppades att mannen ändå, bland all denna misär och kyla, var lycklig. Lycklig över att ha en filt över benen och en eld att värma händerna under.

”Du är ny här, va?”

”Ja, det kan man säga” sa Luc. ”Ny till detta liv är jag inte. Men ny på detta ställe är jag.”
”Är jag alldeles för framåt om jag frågar hur du kom hit?” Mannen rörde på sig lite osäkert under filten, rädd för vad Lucs svar skulle låta som.

”Nej...” tvekade Luc och försökte att se mannen i ögonen, men de syntes inte. ”Men jag kanske kan få fråga dig först varför du så gärna vill veta det?”

”Åh, du vet” började mannen försiktigt. ”Jag blir sjuttiofem år gammal imorgon, vän. Det finns inte många historier kvar att berätta till mig, så jag söker ständigt efter nya. De sista som finns kvar för mig att höra. Det är den enda underhållningen som finns kvar i mitt liv nu. Att få höra om andras människors öden.”

”Menar du skadeglädje?”

”Nej!” Mannen började andas tyngre. ”Förlåt, det var inte så jag menade när jag sade andra människors öden. Jag menade inte att jag vill gotta mig i andras misär. Jag tycker bara om att höra deras historier, om deras öden. För jag vet mitt öde och hur jag kom hit. Kanske finns det någon som har varit med om något liknande, men jag förstår om du inte vill berätta nu, vän.”

”Jag förstår precis vad du menar” Luc skrattade tyst. Han uppskattade att känna sitt skratt på läpparna igen. Det var alldeles för längesedan nu.

”Min historia är väl ingenting att egentligen tala om” började Luc tyst. ”Jag hamnade väl här på samma sätt som alla andra gjorde. Ett par misstag i ett tidigare liv och sedan sitter man med rumpan i diket och tar sig inte upp. Men om jag ska vara ärlig, så minns jag inte hur jag hamnade här, min vän. Jag har inget minne av ett tidigare liv.”
Den gamla mannen förblev tyst. Luc förstod att den gamla mannen inte ville verka jobbig med de tusen frågorna som skulle komma efter Lucs diffusa svar. Ingen ville väl prata historia och minnen med någon som inte kom ihåg någonting. Luc förstod honom.
”Din historia då, min gamla vän? Vill du berätta den för mig?”
”Var ska man börja?” Den gamle mannen skrattade högt och hostade sedan till. Luc kunde höra hur den äldres lungor vibrerade inuti kroppen. Han skulle inte överleva natten.
”Jag rymde hemifrån när jag var femton år gammal” började mannen. ”Jag tog mig ända hit till London, med hopp om ett bättre liv. Började jobba för en hemskt elak man ett år senare och… Ja, allting slutade med att jag hamnade här. På gränderna tiggandes om ett mål mat för dagen. Sedan dess har det varit min tillvaro.”
Luc nickade trött mot mannens osynliga ansikte och blundade sedan hårt. Luc förstod att den gamle mannen ville hitta någon som hade känt hans mor eller far, eller kanske till och med hade jobbat för samma skurk. Den gamle mannen ville ha svar på alla sina tusentals frågor, men hade fortfarande inte hittat något svar.
Instinkten om att den gamle mannen skulle dö svarslös fick Luc att frysa okontrollerat. En våg av rivande ångest flödande genom hans kalla kropp, men han kunde inte ta filten från mannens knä. En döende man ska få sina sista timmar till de finaste, även fast en sketen ullfilt inte skänker lycka i en kall vattenpöl framför en liten eldbrasa.
”Jag är väldigt trött nu” Mannen sjönk ihop litet bredvid Luc. ”Är det okej med dig, om jag lutar mig litet mot dig och sover en liten stund? Jag har inte sovit på två dagar pågrund av kylan, och med filten och elden blir det litet varmare.”
”Ja, visst, sov du.” Luc makade lite närmare så att den gamle mannen kunde luta sitt lilla huvud mot hans påpälsade axel.
Den gamle mannens ansikte syntes nu i skenet av elden. Det fårade ansiktet såg trött ut och det vita håret spretade försiktigt ut genom den trasiga och skitiga mössan som satt på hans hjässa. Luc undrade trött hur länge mannen hade haft den mössan. Kanske var det samma mössa som han satte på sig när han bestämde sig för att lämna sitt hem.
Luc ville inte tänka på sådana saker. Han ville bara att mannen skulle sova gott nu. Så Luc lutade sig försiktigt bak mot den kalla väggen och stoppade sin smutsiga hatt under mannens huvud för att göra det bekvämare för honom. I sömnen log mannen mjukt mot honom.
De isande vindarna som hade dragit genom London ett par dagar nu försvann plötsligt och fick den lilla gränden att bli litet varmare än tidigare. Om Luc hade varit religiös hade han tackat Gud, men det var han inte. Han brydde sig inte nämnvärt om att varmare vindarna nu strömmande mot dem, eftersom han redan hade förlorat sig själv i en tung sömn.

En liten skur av iskallt duggregn väckte Luc ett par timmar senare. Den blodröda solen hade börjat klättra uppför husfasaderna och ett lager av kritvit frost hade lagt sig över hans kropp under natten. Den lilla eldbrasan hade förvandlats till en hög av grå och tunn aska och Luc kände nu hur kall han egentligen hade varit under natten.
Han famlade försiktigt med trötta ögon efter den lilla ullfilten. Luc blev förvånad när han upptäckte hur filten låg utbredd över en liten och tung kropp, som hade ramlat ned från hans axel på marken under dem.
”Stackars man” sa Luc tyst. ”Sova på den kalla marken kan ju inte vara bra för en sådan gammal man tycker man ju…” Han mindes den äldre mannen nu. Mannen med de tusentals rynkorna och den trasiga mössan som täckte över hans vita hår.
Luc ställde sig upp på darriga ben och gick ett steg framåt mot mannen. Han böjde sig sedan ned mot mannens huvud och försökte att skaka liv i honom. En känsla av oro och skräck dansade uppför Lucs rygg när han märkte att mannen inte vaknade upp ur sömnen. Luc satte sig ner igen och stirrade på mannens ansikte. Ett ansikte som fortfarande log. Ett ansikte som såg fridfullt och lugnt ut, även fast frosten prydde mustaschen, kall och vit.
”Ännu en…” Lucs röst hördes knappt. Alla de viktiga människorna med viktiga väskor som gick förbi dem ett par meter ifrån verkade inte bry sig nämnvärt om de två männen som befann sig i gränden. Om man har ett jobb orkar man inte bry sig om en uteliggares liv, tänkte Luc och kollade med förakt mot människorna som passerade dem utan att vända på blicken.
Detta var den femtiofemte mannen som hade dött i hans närhet nu. Luc trodde inte att han betydde otur för dessa män, nej, tvärtom, han betydde tur. Han hjälpte dem. Fick dem att känna sig lyckliga och fridfulla innan de tog deras sista andetag i Lucs närhet. Han kunde inte erbjuda dem mycket. Kanske ett litet samtal, en filt eller en varm eldbrasa om nätterna. Inte mycket för omvärlden, men en hel del för en hemlös man som var kall om fötterna och som inte hade något hopp kvar.
Luc ställde sig upp igen. När skulle någon hjälpa honom måntro? När skulle någon vänlig själ ge honom sitt hopp och sin lycka tillbaka? Han skakade på huvudet åt sina naiva tankar. Han var alldeles för trött och för ledsen för att tänka på sådana här saker. Han ville bara sörja den gamle mannen ett tag, försöka få tag i ett sjukhus och sedan vandra med tunga ben till en annan gränd. Till en annan man eller kvinna som behövde hans smutsiga och smala axel att gråta ut på.
London brydde sig inte om honom när han efter ett tag gick ut från gränden. Storvuxna män med kolsvarta kostymer rynkade på näsan åt honom och bad honom att skaffa sig ett jobb. Absolut, tänkte Luc och log halvhjärtat åt den tredje mannen som bad honom att klippa sig, det är väldigt lätt att skaffa sig ett jobb. Det är därför jag väljer att vara hemlös, förstår du. Även fast jag skulle kunna ordna upp mitt arma liv på en sekund.
Luc fortsatte nedför den befolkade gatan. Brydde sig inte om att gå mot väggarna som en blodigel, för att underlätta för folk som var rädda för honom. Inte en enda fluga har jag dödat i hela mitt liv, och ändå är folk rädda för mig, bara för att smutsigt skägg pryder min haka och för att jag inte har duschat på ett bra tag.
Luc ville egentligen inte fundera över sådana här saker. Inte ville han heller tänka på hur många som han hade fått se ta sina sista andetag. Allting hade börjat för tio år sedan, när Luc var tjugosex år gammal. En till synes mycket vacker man, med ett brett leende och ett par gnistrande och bruna ögon som fick varje dam att falla för honom. Luc hade arbetat som en advokat och kunde skatta sig lycklig. Han kunde bada i pengar och om han ville kunde han äta guld till frukost. Ett liv som många vill ha, tänkte Luc trött.
Men en sorgsen dag i december när han precis hade fyllt tjugosex år gammal förändrades allting väldigt snabbt. Ett litet samtal och Luc hade inte längre ett respektfullt jobb. Istället blev han fälld för osanning och förtal och fick spendera tre år på fängelset. Där betydde hans pengar och hans höga ställning i samhället ingenting. Luc var en parasit i fängelset. En parasit som till varje pris skulle veta om det. Och han fick veta om det. Varje dag och natt fick han med hjälp av slag och sparkar veta om att han inte betydde någonting.
Sedan kom han ut. Ärrad, skäggig och utan ett liv. Allting som hade betytt någonting för honom var nu borta. Hans nyaste flickvän, Lily Rose, hade tagit hans käraste ägodelar och flytt till Italien med sin älskare. Hans närmaste vänner hade gått ut till pressen och pratat om hans mörkaste hemligheter.
En parasit.
Utan jobb, hem och hjälp hamnade Luc tillslut i en gränd tillsammans med tre andra män. De var förvånande över att han var så ung och att han redan hade hamnat på gatan tillsammans med dem. Två av männen, Eric och Charles, var bröder och trivdes ganska bra med livet som hemlösa män. Frihet är underbart, sa dem alltid och skrattade högt efter dem glupskt hade klunkat i sig en liter med bärnstensfärgade drycker.
Även fast Lucs första instinkt var att fly från dessa män kunde han inte. Någonting stoppade honom från att byta gränd den natten. Så Luc stannade. Tände en brasa och fick ta emot lovord och komplimanger för att han försökte hjälpa dem. Han lät Charles gråta mot hans axel under natten. Charles ville ju bara vara en fri man. Så under natten vaknade även Eric upp och kröp närmare Luc och Charles.
Luc bjöd männen på cigaretter och pratade med dem, ända tills solen vaknade och gav dem lite extra värme. Eric tackade så mycket för att Luc orkade lyssna på honom och hans lite yngre bror. Sa att han hade gjort deras liv litet lättare nu.
Sedan somnade Luc och vaknade upp till två döda män vid hans sida. Båda dog med ett fridfullt leende om läpparna.

Luc stannade upp. Han ville ju inte tänka på detta. Han ville ju egentligen bara glömma alla dessa män som hade dött vid honom under de sista tio åren. Även fast de alla hade dött lyckliga av Luc ville han inte minnas dem. Han ville inte vara den porten för människor, innan de somnade in och färdades mot okända destinationer.
Luc kollade upp. En stor skylt satt ovanför honom och på den stod det: Om du fryser om natten, kom till Elizabeth och sök hjälp. Du vågar!

Luc stod tyst och kollade upp på skylten. Skulle han våga ta steget? Människorna runt honom skällde på honom för att han stod i vägen, men Luc brydde sig inte. Utan att han själv märkte det började han försiktigt att röra sig mot dörren som skylten satt ovanför.
En liten och nätt trädörr med ett mörkt handtag. Fanns hjälpen innanför den lilla och fina dörren, undrade Luc misstänksamt och stannade upp.
Kanske var det hans tur nu? Att få den hjälp han så desperat ville ha. Att komma bort från gatorna och komma tillbaka till sitt gamla liv. För det var väl det han ville? Luc viftade snabbt undan tankarna. Klart att det var det han ville. Ingen ville väl leva som en hemlös man, förutom Eric och Charles. Men de hade ju dött tids nog.
Han hade ju hjälp så många nu. Femtiofem män hade han hjälp att dö fridfulla och lyckliga, utan att själv vara medveten om det. Nu var det hans tur att bli välsignad, fridfull och lyckligt leende på gatan. Nu var det Luc som skulle somna med ett leende om läpparna.
Luc vände snabbt på huvudet och stirrade mot gränden som knappt syntes längre. Mannen låg fortfarande kvar, täckt av filten, och sov djupt. Han skulle aldrig mer vakna upp, men han frös åtminstone inte längre, tänkte Luc och drog på mungiporna.
Förhoppningsvis skulle en förbipasserande ringa till sjukhuset och be dem hämta upp honom. Luc hade inte tid att leta upp en telefon, även fast det var hans rutiner. Skratta med dem, prata med dem, täcka över dem och sedan ringa sjukhuset och meddela att ännu en hemlös man har tagit sitt sista andetag.
Nej, inte idag, tänkte Luc och vände tillbaka på huvudet. Hans blick gled mot dörren och en våg av ångest, oro och misstänksamhet spred sig genom hans kropp och flöt ut i hans kalla blodomlopp.
Sedan tog han steget, även fast han ville springa tillbaka och gömma sig. Den lilla dörren kändes tung mot hans kropp och när den tillslut gick upp gick han rakt in i en vägg av olika dofter. Hembakta bullar, liljor och röda rosor fick hans kropp att börja skaka av sorg. Det var så längesedan han hade känt någon annan lukt än död, kyla och brinnande ved.

Luc log försiktigt och sedan svartnade allting. Han märkte inte hur hans kropp handlöst föll mot marken.

Ovettig.

2010-03-29T11:34:00.000-07:00

Jag har ingenting vettigt att göra. Så jag skrev ihop en ovettig text.

Hoppades på att få se
En elefant med dimmiga ögonlock ikväll

Men livet svängde åt höger
Och lämnade mig ensam i Israel

Så nu dansar solrosor i vinden
Som ballerinor på Dramaten, fast med gula ögon

Och elefanten med ögonlocken
Är någon annanstans, ovanför Jordanien i en luftballong

Hopp, tro, kärlek och önskan
Finns någonstans, bakom väggen där

Men jag är förblindad av drömmar
Så jag tar mitt öde och vänder mig om för att plocka lite bär

Nu dansar riddarna vals bakom min rygg märker jag
De svänger med rustningarna åt mitt håll

Kanske hade jag låtit mig bli bjuden upp till vals
Om inte mina fötter hade gömt sig någonstans

Ms Heroin

2010-03-29T07:32:00.001-07:00

(För att få rätt känsla rekommenderar jag att lyssna på låten - då får ni den känslan jag fick. Nej, troligtvis inte exakt likadan; men texten förbättras av musiken.)

Longing and lovely words led me into this misery. Those beautiful words that were carefully chosen for my well-being is now mocking me, in this dark and cold swamp of bitter pain and burning anxiety.

I didn't want to believe your words. I wanted to take my pride and run away from you. But something I couldn't fight stopped me from saving myself from your demonic soul. Yes, I was weak. Weakened by love and loneliness. So I believed you. I took those words and they went straight to my blindfolded heart. Now they are slowly destroying me. Killing me.

But I do not blame you. I do not blame those beautiful lips that told me those beautiful things. No, I blame myself. Such a fool to believe that you loved me - that you wanted me to feel happiness again.

No, it was my fault.
Now I am stuck here. I am stuck among bitter pain, a crying heart and a burning flame of pure anxiety. A fire that no water in the world could ever kill.

Although I do not blame you for this - I truly hate you. With all my heart I despite you. I do not love you, Ms Heroin. I want you dead. But, once again, I do not blame you for this. I blame this man, who is now nothing more than a shadow, myself, for this.

Forgive me, mother and father, for this I am about to tell you: My time is running out. God isn't on my side anymore. One sharp knife will put me out of my misery tonight. A fine line over my neck will give me peace. Please understand my words, mother and father.

Because this is my last.

Översättning:

Längtan och vackra ord ledde mig in i detta elände. De vackra ord som var noga utvalda för mitt välbefinnande hånar nu mig i detta mörka och kalla träsk av bitter smärta och brännande ångest.

Jag ville inte tro dina ord. Jag ville ta min stolthet och springa ifrån dig. Men något jag inte kunde slåss mot stoppade mig från att rädda mig själv från din demoniska själ. Ja, jag var svag. Försvagad av kärlek och ensamhet. Så jag trodde dig. Jag tog dessa ord och de gick rakt till mitt blinda hjärta. Nu är förstör de mig sakta. Dödar mig.

Men jag klandrar dig inte. Jag klandrar inte de vackra läppar som sa dessa vackra saker. Nej, jag skyller detta på mig själv. Så dum att tro att du älskade mig - att du ville att jag skulle känna lycka igen.

Nej, det var mitt fel.
Nu är jag fast här. Jag fastnade bland bitter smärta, ett gråtande hjärta och en brinnande eld av ren ångest. En eld som inget vatten i världen någonsin skulle kunna döda.

Även om inte klandrar er för detta - så hatar jag verkligen dig.. Med hela mitt hjärta föraktar jag dig. Jag älskar inte dig, fröken Heroin. Jag vill se dig död. Men, återigen, jag klandrar dig inte för detta. Jag skyller denne man, som nu är inget annat än en skugga, jag själv, för detta.

Förlåt mig, mor och far, för det jag nu berättar: Min tid är slut. Gud är inte på min sida längre. En vass kniv kommer att sätta mig ur eländet kväll. En fin linje över min hals ger mig frid. Snälla förstå mina ord, mor och far.

Eftersom detta är min sista.

Funderingar om Berg som vita elefanter.

2010-03-29T07:03:00.000-07:00

Jag sitter och försöker hitta innebörden i Ernest Hemingways novell ”Berg som vita elefanter”. Jag skriver upp mina tankar, ord som jag tror har en betydelse och jag försöker hitta en röd tråd som jag kan följa. Men jag ser inte det dolda budskapet under texten ännu.

Varje gång jag tror mig har hittat en röd tråd att följa tappar jag bort den. Kanske är det för att jag stressar mig igenom, eller så lyssnar jag inte nog mycket på vad berättelsen har att säga till mig. Den enda starka känslan jag får ut av texten är en stark längtan och en svag rädsla från kvinnans håll. Men existerar hon på riktigt? Sitter hon med Amerikanen och dricker en kall öl, eller är hon endast en illusion? Är hon ett gammalt minne till mannen? Är hon endast en påhittad karaktär för honom, som visar Amerikanens ensamhet? Jag vet inte ännu.

Utdrag från Anxiety:

2010-03-29T05:55:00.001-07:00

Ett dammigt minne och Levis ensamma tårar:

"Hej Elvis!"
Levi står i dörröppningen i endast kalsonger och kollar på mig med misstänksam blick.
"Har du snott tabletter av din morsa eller?" säger han försiktigt med hes och nyvaken röst och låter mig komma förbi i hallen. Jag skakar på mina svarta lockar och snurrar runt i hallen bredvid honom med tunga kängor. Ibland slår jag mig över min högra jeansficka och Levi kollar ännu konstigare på mig. Han vet inte att det ligger en svettig guldtia bland jeanstyget. Han vet inte att jag ser min mammas grumliga blick på den och att jag slår den för att jag hatar henne.
"Du har problem, visst vet du det?" suckar han tungt och glider snabbt förbi mig. Utan ett till ord försvinner han i köket och jag hör hur han prasslar med papper och hur en tändare fräser till. Sedan sprider sig en sliskig röklukt genom lägenhetens små rum och jag går in till honom med snabba steg.
"Behöver du det där så tidigt på morgonen?" Jag vrider och vänder på mig där jag står framför honom. Jag biter så pass frenetiskt och hårt på min underläpp att jag helt plötsligt känner hur en bitter smak av blod sprider sig över min tunga. Levi hostar och ignorerar mig. Sedan slickar han på det tunna pappret och glöden fräser extra mycket denna svettiga fredagsmorgon.
"Jag sov dåligt inatt" säger han med en grumlig blick och blåser ut röken i mitt ansikte. "Jag behöver någonting som får mig att tänka glada tankar. Någonting som förhoppningsvis får mig att sova ett par timmar till. Eller minuter."
"Men klockan är ju bara ett, Levi." Jag vet inte varför jag helt plötsligt blir orolig för honom. Varför jag vill att han ska fimpa jointen i vattenglaset och istället röka en vanlig cigarett.
Levi rycker på sina smala axlar och tar ett till bloss. Den tunga röken glider över hans raka näsa och dansar runt bland hans bruna lockar i pannan. Han är alldeles för smal och blek nuförtiden märker jag. Hans revben syns tydligt när han tar djupa andetag och dom mörka ringarna under hans ögon ser ut som en tjock målarfärg i kontrast till den kritvita hyn.
"Äter du ordentligt?"
"Är du min morsa eller?" Levi frustar av skratt och hostar sedan i handen på grund av att röken river honom långt ner i halsen. Han fimpar jointen i glaset och det fräser till bland det gråa vattnet.
"Nej, men du är ju min bästa kompis och utan dig kan jag inte se stumfilmer, fattar du väl?" Jag puttar till honom i hans smala och vita axel när han ställer sig upp. Levi skrattar åt mitt patetiska försök till putt och drar med mig ut till vardagsrummet. Hans smala nacke knäcker till när han rullar på huvudet och en kort sekund efter har han slagit på dagens första stumfilm. En svartvit rulle där tystnaden är total.
Jag betraktar honom bakom en vägg av svarta lockar. Han är så blek att han nästan är transparent. Jag fantiserar att jag kan sticka min arm igenom hans panna utan att han skulle bry sig. Hans bruna lockar ligger tunga och fettiga mot hans blanka panna. Levi säger att det är överskattat att duscha - det finns ju så många andra saker som måste prioriteras. Som tabletter, folköl och vitt pulver som får honom att tugga på läpparna och prata hela tiden.

Jag kommer ihåg första gången Levi snortade vitt pulver. Det var på sensommaren 2007 och Levi råkade bita så pass hårt i hans underläpp att hans sötsliskiga grogg av vodka och sprite blev röd. Men Levi hade dimmig blick och dimmiga tankar och han drack upp groggen ändå.
"Vi ska ju på fest ikväll" mumlar Levi och försöker desperat hitta mig med blicken. Ruset av jointen får honom att tappa koncentrationen och han hittar mig inte med blicken.
"Var?" undrar jag och drar upp fötterna under mig. "Du vet ju att jag inte tycker om att festa med dina så kallade vänner."
"Så kallade vänner?" Levi piggnar till och fäster blicken på mig. Han blir irriterad på mig.
"Ja..." Jag tystnar, men fortsätter lika snabbt: "Dina så kallade vänner. Du fattar vad jag menar med det. De är ju inte dina vänner egentligen, Levi."
Levi grimaserar mot mig och tänder en cigarett. Glöden fräser till och Levi tar snabba bloss på cigaretten innan han öppnar munnen och säger:
"Inte mina riktiga vänner? Varför skulle de inte vara det? De ställer upp för mig, bjuder på mat och är trevliga killar. Det är allt jag kräver av en vän. Backup, ett kebabmål och trevliga konversationer." Han skrattar till.
"Och färgglada piller" suckar jag och vänder blicken mot stumfilmen. En liten dam tänder en cigarett och ser lycklig ut. Jag känner hur Levi spänner sig i soffan bredvid mig. Han blir irriterad på mig när jag pratar om hans så kallade vänner. Om hans lilla trevliga grabbgäng som öppnar folköl varje vardag och knaprar blåa piller tills dem däckar. Sedan vaknar de och Levi upptäcker att femhundra kronor är borta ur hans pappas plånbok. Men han skyller det aldrig på dem.
"Hellre det än inga vänner alls" Levi viskar nu.
"Vad menar du med det?"
"Ingenting" Levi ställer sig upp på ostadiga ben och vinglar ut till köket för att hämta folköl och läsk. Han kommer tillbaka en kort sekund senare och sätter sig tungt ner bland soffkuddarna. Dammet yrar upp vid hans huvud och jag undrar när hans pappa orkade städa sist. Han öppnar en ljummen folköl till mig och stoppar den på bordet framför mig. Hans blåa ögon vägrar möta min blick nu.
"Är du sur på mig nu?" säger jag och tar en klunk av ölen. Ett litet lugn sprider sig genom min kropp. Jag föreställer mig hur ölens små gubbar dansar runt i mitt blodomlopp och sprider ut glitter och lyckopiller. Små tomtenissar med näsor som är formade som ölburkar.
"Nej" Levis röst låter giftig i mina öron och hans spända käkben berättar att han ljuger för mig. Han säger ingenting mer än det. Hans ryggtavla lyser vit mot mig och han är så undernärd att den buckliga ryggraden syns tydligt genom det transparenta skinnet.

Levi och jag träffades för 3 år sedan.
Sommaren hade precis börjat och jag hade precis färgat mitt hår korpsvart. Levi satt hopkurad i ett hörn på festen vi kom till mitt under natten. Han satt där i hörnet med sina bruna lockar i pannan och pratade om att jordens undergång skulle komma snart och att han skulle rida bort i horisonten på elefanter. Han skulle rädda sig själv.
Hans opiumandedräkt fladdrade runt hans mun och fick de bruna lockarna att guppa upp och ner över de torra läpparna som predikade om domedagen.
Jag drog av mig mina nya kängor och satte mig ner med honom. Puttade undan pälsänglar, viftade bort damm från hans nakna axlar och bjöd honom på en öl. Alla sa till mig att det inte fanns en chans att den där patetiska killen skulle överleva veckan.
"Har du ett rave i ditt blodomlopp?" frågade jag honom.
"Jag kommer rida bort från världens undergång på en magisk elefant" väste Levi till mig och kollade bort mot festen och mot tragiken som utspelade sig i ett litet och dunkelt vardagsrum i centrala Förorten. "Jag kommer att överleva, det kommer jag."
"Vill du gå på en promenad?" undrade jag. "Ska vi rymma från tragiken och kaoset ett tag? Rymma till en bättre plats, tillsammans."
Levi kollade upp på mig med sina blåa ögon och dem glittrade till under de bruna lockarna som på den tiden alltid var nytvättade och lena. Han nickade försiktigt och vi ställde oss upp tillsammans och lämnade en värld bakom oss.
Mina blonda basket vänner skakade på huvudet åt mig när jag lämnade lägenheten tillsammans med Levi - pojken som skulle dö om en vecka. Pojken som alltid satt ensam på Förortens Torg och drack folköl med de hemlösa männen.
Sommarnatten var sval runt omkring oss och Levi gick försiktigt bredvid mig. Hans trasiga gymnastikskor hasade i gruset under oss och han var hela tiden tvungen att dra upp sina jeans över rumpan. Han var alldeles för smal redan för tre år sedan.
"Har du inget bälte?"
Han svarade mig inte. Han koncentrerade sig istället på att inte ramla framstupas och rispa upp sitt ansikte i det vassa gruset under honom. Sommaren hade precis börjat och jag gick tillsammans med Förortens konstigaste och ensammaste kille på en liten grusväg genom betonghus och stulna bilar.
Levi orkade inte hålla uppe sina ben alldeles för länge. Han ramlade ihop på en liten gräsplätt bakom ett garage och hans bruna lockar landade i det djupgröna gräset under honom.
"Det kommer ordna sig" sa jag och puttade honom liten på axeln. Levi skrattade hest åt mig och puttade försiktigt tillbaka.
"Vilket patetiskt försök till putt" skrattade han och lade händerna under huvudet.
"Jag är kanske inte lika stark som du" försökte jag och lade mig bredvid honom. Hans fladdrande och sträva opiumandedräkt virvlade runt oss och landade på min kind.
"Jag är inte stark" suckade han "Jag ska bara vänta på jordens undergång och sedan rida bort. Jag flyr. Det är inte starkt att fly från sina problem. Men jag antar att det inte finns någonting att göra åt den saken. Gillar du stumfilm eller?"
"Jag älskar stumfilm" svarade jag honom.
"Då är du min bästa kompis hädanefter" mumlade han innan hans kropp och hans tankar försvann i djupet av hans rus.

Jag visste att jag hade hittat min andra hälft då. Min mörka, ensamma och tragiska pojke som skulle ha dött efter den där veckan på sommaren för tre år sedan.
Nu sitter Levi framför mig med en knotig rygg och med violetta skuggor under sina vackra blå ögon som en gång för längesedan alltid glittrade. Nu ligger de under en slöja av olika drogrus och en konstant sorg som aldrig kommer försvinna.
"Förlåt då" viskar jag och biter tag i underläppen. Det smakar blod och Levi fortsätter att ignorera mig. Men hans käkben slappnar av och den knutna knytnäven släpper sitt grepp. Han lutar sig tillbaka mot soffkuddarna och kollar på mig.
"Hur fan hamnade vi här, Isabelle?" Hans röst är svag och jag vet att han egentligen vill gråta. Men han vågar inte; för killar ska inte göra sådana saker framför tjejer. Jag tycker det är konstigt att han inte vågar släppa ut sina tårar. Men Levi säger att det är en norm och att det är lika bra för honom att lyda den. Jag är ju så pass onormal redan, suckar han alltid.
"Vi behöver väl inte deppa nu" säger jag och lägger handen på hans fettiga lockar. "Vi skulle ju se på stumfilm och dricka bärs idag."
"Är du rädd för att hjälpa mig, Isa?" Han ler mot mig nu. Ett sorgset och vemodigt leende som beskriver hur han egentligen känner.
"Vill du ta emot hjälp, Levi?"
"Nej..." Levi suckar. "Nej, jag vill nog inte det, antar jag."
Stumfilmen fortsätter att rulla i bakgrunden. Kvinnan som lyckligt satt och sög på en cigarett är nu förtvivlad. Hon springer runt bland sina egna funderingar och man ser på hennes öppna mun att hon skriker. Men man hör henne inte. Hennes öppna mun fylls av mitt egna skrik. Jag hör mig själv springa runt bland mörka funderingar och skrika hysteriskt.
Levi hör det inte. Han kan inte höra vad som händer i mitt huvud. Han sitter bara bredvid mig med sina bruna lockar och sina blöta ögon. Hans tårar har kommit. De rinner sakta nedför hans bleka kinder och landar försiktigt och tungt på dom torra läpparna. Jag har ingen hjälp att ge honom.
Jag tar hans hand i min och klämmer till. Levi ler mot filmen och klämmer tillbaka. Ett litet tecken på att vi för alltid kommer att ha varandra. Två svarta hjärtan förvandlas till ett. Jag kommer inte kunna överleva utan hans del, tänker jag förtvivlat och blundar. Jag vill inte se mig själv skrika längre.

Vem är jag?

2010-03-29T02:28:00.000-07:00

Vem är du? kan vara en ganska knepig fråga att ställa en annan människa. Hon kan berätta vad hennes namn är, hon kan berätta hur gammal hon är och hon kan berätta vilken låt som hon tycker bäst om. Men kan hon berätta för dig vem hon är? Ett namn berättar inte vem du är och en obetydlig siffra som berättar din ålder visar inte vem du är på riktigt.

Hur berättar man till en annan människa vem jag är? Vet jag själv vem jag egentligen är? Eller är det kanske upp till den andra människan att ta reda på det? Att skapa sig en uppfattning om vem personen framför honom eller henne är? Kanske är det så att jag inte känner mig. Att det endast är utomstående personer som vet vem jag är på riktigt.

Jag vill tro att mina val och mina värderingar speglar vem jag är. Att det är valen under min livstid som formar mig till den jag är. Kanske är det så. Kanske är det så att det dumdristiga valet i klass 7B gjorde mig till den jag är idag. Om jag hade valt en annan väg i mitt liv - hade jag då blivit en annan människa? Vem hade jag då varit idag?

Det går inte att fråga en människa den frågan. För även fast personen i fråga berättar för dig, djupt, vem hon eller han är, kommer han eller hon vara en annan människa dagen efter. Vi krymper eller växer, ändrar åsikter och formar oss själva omedvetet. Vad eller vem vi ändrar och förbereder oss för finns det ingen som vet. Det enda jag tror, inte vet, är att mitt sanna jag och mitt "vem" kommer visa sig på dödsbädden. Där ligger jag. Det där är jag.

Första inlägget.

2010-03-29T01:54:00.000-07:00

Den här bloggen kommer mestadels handla om min skolgång, uppgifter och mina egna åsikter.