Ms Heroin

(För att få rätt känsla rekommenderar jag att lyssna på låten - då får ni den känslan jag fick. Nej, troligtvis inte exakt likadan; men texten förbättras av musiken.)


Longing and lovely words led me into this misery. Those beautiful words that were carefully chosen for my well-being is now mocking me, in this dark and cold swamp of bitter pain and burning anxiety.

I didn't want to believe your words. I wanted to take my pride and run away from you. But something I couldn't fight stopped me from saving myself from your demonic soul. Yes, I was weak. Weakened by love and loneliness. So I believed you. I took those words and they went straight to my blindfolded heart. Now they are slowly destroying me. Killing me.

But I do not blame you. I do not blame those beautiful lips that told me those beautiful things. No, I blame myself. Such a fool to believe that you loved me - that you wanted me to feel happiness again.

No, it was my fault.
Now I am stuck here. I am stuck among bitter pain, a crying heart and a burning flame of pure anxiety. A fire that no water in the world could ever kill.

Although I do not blame you for this - I truly hate you. With all my heart I despite you. I do not love you, Ms Heroin. I want you dead. But, once again, I do not blame you for this. I blame this man, who is now nothing more than a shadow, myself, for this.

Forgive me, mother and father, for this I am about to tell you: My time is running out. God isn't on my side anymore. One sharp knife will put me out of my misery tonight. A fine line over my neck will give me peace. Please understand my words, mother and father.

Because this is my last.

Översättning:

Längtan och vackra ord ledde mig in i detta elände. De vackra ord som var noga utvalda för mitt välbefinnande hånar nu mig i detta mörka och kalla träsk av bitter smärta och brännande ångest.

Jag ville inte tro dina ord. Jag ville ta min stolthet och springa ifrån dig. Men något jag inte kunde slåss mot stoppade mig från att rädda mig själv från din demoniska själ. Ja, jag var svag. Försvagad av kärlek och ensamhet. Så jag trodde dig. Jag tog dessa ord och de gick rakt till mitt blinda hjärta. Nu är förstör de mig sakta. Dödar mig.

Men jag klandrar dig inte. Jag klandrar inte de vackra läppar som sa dessa vackra saker. Nej, jag skyller detta på mig själv. Så dum att tro att du älskade mig - att du ville att jag skulle känna lycka igen.

Nej, det var mitt fel.
Nu är jag fast här. Jag fastnade bland bitter smärta, ett gråtande hjärta och en brinnande eld av ren ångest. En eld som inget vatten i världen någonsin skulle kunna döda.

Även om inte klandrar er för detta - så hatar jag verkligen dig.. Med hela mitt hjärta föraktar jag dig. Jag älskar inte dig, fröken Heroin. Jag vill se dig död. Men, återigen, jag klandrar dig inte för detta. Jag skyller denne man, som nu är inget annat än en skugga, jag själv, för detta.

Förlåt mig, mor och far, för det jag nu berättar: Min tid är slut. Gud är inte på min sida längre. En vass kniv kommer att sätta mig ur eländet kväll. En fin linje över min hals ger mig frid. Snälla förstå mina ord, mor och far.

Eftersom detta är min sista.