Boken Zahiren av Paulo Coelho är den andra boken jag har läst under kursens gång.
Zahiren handlar om besatthet.
Huvudkaraktären i boken är en man med författardrömmar och ett ganska stressigt liv. Han verkar ha sina fötter högt över jorden och han verkar ta sitt liv för givet. Men när han tillslut träffar Esther, som är kvinnan i hans liv, förändras hans liv radikalt till en början. Han upptäcker nya vägar i livet och han upptäcker mycket nytt om sig själv. Men dag händer det någonting och det får mannen att bli besatt. Besatt av att veta vad som egentligen hände och varför det hände just honom.
Zahiren är inte den bästa boken jag har läst av Paulo Coelho. Även fast han blandar glatt med ont, verkar det som att lidandet i livet tar upp alldeles för mycket plats i romanen. Även fast det pratas om kärlekens kraft, är det väldigt många cyniska tankar som tar plats bland texten.
Huvudkaraktären är en förvirrad man verkar det som. En förvirrad man som tar sitt liv för givet – han verkar inte se vad han har framför sig, även fast det är självklart och väldigt tydligt. Jag blir arg på honom ibland, för att han uppträder alldeles för själviskt och ibland verkar det som att huvudkaraktären är alldeles för naiv och obrydd.
Dialogerna i denna bok är dock underbara. Varje sida fylls med underbara dialoger. Även fast det inte är många detaljerade beskrivningar om platser i denna bok får man en klar och tydlig bild över hur allting ser ut. Vilket bevisar för mig att man inte behöver beskriva detaljerat för att boken ska bli bra och för att läsaren ska kunna skapa sig en egen bild av både personer och omgivning. Paulo Coelho är väldigt duktig med att bädda in beskrivning i sina dialoger – man märker det nästan inte.
Boken kan vara ganska förvirrande ibland. Man måste tänka till väldigt noga ibland, för att förstå innebörden i dialogerna eller i meningen. Jag tror att det krävs mycket koncentration för att förstå denna bok till fullo. Jag påstår inte att man behöver vara intelligent för att läsa den här boken, men det krävs att man kan läsa mellan raderna ganska bra. Vilket jag tycker är väldigt roligt att göra. Att hitta dolda budskap i en text är väldigt underhållande och roligt, även fast man kanske inte alltid har rätt själv. Jag tror det är det som är meningen med Zahiren. Man ska skapa sig en egen uppfattning om författarens och Esthers förhållande. En egen uppfattning om vad dem egentligen menar när de pratar om diverse olika saker, allt från kärlek till problem i livet.
söndag 9 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar